Stephanie Rocha

En nattberättelse
(Poesi)

Mina ögon öppnas sakta, sakta. Min blick förs upp mot taket. Jag andas…tungt. Jag ligger där och stirrar ett tag. Täcket är varmt, kudden likaså. Täcket känns som en mjuk hinna som smeker min kropp. Jag andas fortfarande tungt. Min blick släpper takets vita, trista färg och slängs iväg mot hallen och vidare mot köket. Jag går upp. Mina nakna fötter nuddar det kalla, lena golvet. Släpar mig fram sakta men säkert och slänger en blick mot fönstret i vardagsrummet. Vad vilar mina ögon mot nu? Mot ett vitt sken. Jag ställer mig vid fönstret och tittar upp mot henne. Månen kallar dom henne för. Det stora, runda klotet mitt på himlen. Hon lyser så vackert mot mig ikväll.
Nu börjar fötterna ivrigt föra mig ifrån fönstret mot köket. Mina öron hör ett rinnande ljud som min höger hand nyligen skapat. Kranen rinner. Vattnet nuddar glasets botten, det fylls på någon sekund. Skönt, nu är min muns beådran efter vatten avklarad. Jag står där i mitt kök iförd endast ett vitt linne som precis passerar mina skinkor. Vad tänker jag på? Allt och ingenting. Kärlek, vänner, misstag och framtid. Min hjärna krigar med mig i natt. Jag ställer ifrån mig glaset och nu för min kropp mig till toaletten. Jag sätter mig ner, lättar på blåsan. Jag ställer mig framför spegeln och tittar på min spegelbild, men det är inte jag. Det är ångesten som tittar tillbaka på mig. Jag försöker skölja bort henne med vatten. Efter några gånger är hela mitt vita linne genomblött. Jag ger upp. Högerfoten lyfts över tröskeln, vänsterfoten tätt efter. Mot sovrummet igen. Jag sätter mig ner på sängkanten och grubblar några ord till mannen som kallar sig Gud. Finns han? Jag hör inte mig själv ge något svar på det. Det kvittar. Finns han så hör han, finns han inte så har jag i alla fall lättat på hjärtat. Jag lägger mig ner. Andas lika tungt som när jag först lämnade denna plats. Slänger på mig täcket och låter mitt huvud tas emot av en mjuk famn – kudden. Ögonen blir tyngre och tyngre. Jag tar ett snabbt farväl av gårdagen och natten och välkomnar snart en ny dag. Sängen, täcket och kudden för mig strax till drömmarnas land. Månen vakar över mig. Nu sover jag.